Men det finns också något som tynger mig. Saker som ligger i mina tanker hela tiden.
Allt har förändrats så fort, vi alla blir äldre hela tiden. Jag har tagit studenten, och har verkligen börjar mitt liv på riktigt. Jag får välja helt själv vad jag ska göra med mitt liv.
Allt är så annorlunda, jag går inte i skolan länge, är inte bland samma människor som jag har varit de senaste 3 åren. Det känns lite, det är jobbigt. Att inte bo i Uppsala bland folk som jag brukar umgås med. Det är väldigt få som jag fortfarande har kontakt med, väldigt få relationer kvar. Vilket känns, det är inte alls det roligaste. Jag vet att jag är bland nya underbara människor, och det är jag tacksam för. Men mitt i allt detta bra, saknar jag de människor jag brukade ha i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för kommentaren, ha en bra fortsättning!
bless!