Tiden går och man förändras. Jag kan säga att jag inte är den samma person som jag var för 4 år sedan.
Jag var den där blyga kristna tjejen som ingen hörde. Jag var den som inte märktes. Jag hade mina mina nära vänner. Jag kanske verkade vara den där"perfekta"tjejen som aldrig gjorde fel.
Men det var inte riktigt sant, eftersom ingen människa är perfekt, och alla människor gör fel. Jag ville göra saker som kanske inte alltid var bra, och helst ville jag göra saker så att mina föräldrar inte visste vad jag gjorde.
Det började med att jag gjorde saker så att jag gick bakom ryggen på mina föräldrar, jag började ljuga. Men det mesta var för att jag skämdes, för att jag inte våga visa för mamma o pappa. Detta gjorde så att jag mådde så sjukt dåligt. Det kanske inte var något någon märkte, men jag kände det. Det fanns kvällar jag grät till sömn, jag ville inte längre.
Men tiden gick och jag kände att jag behövde ta tag i mitt liv. Och jag de gjorde jag, men jag kunde inte klara allt själv. Jag la allt åt Gud så fick han fixa det.
Jag kan ju säga att jag har ju inte varit med om värsta sakerna, men de jag gjorde kanske inte var det bästa. Men jag kan inte heller säga att jag ångrar det. Eftersom jag vid den tidpunkten gilla det.
Men i alla fall, Gud hjälpte mig igenom. Och jag som person nu, känner mig mer framåt, jag är inte längre den där blyga tjejen som inte hörs.Jag är mer självsäker än vad jag var för ett år sen. Och jag känner mig mycket gladare, och jag klarar absolut inte av att ljuga. Jag är glad över var jag är just idag.
fina tjej! bra att du trivs nu!
SvaraRadera