onsdag 2 mars 2011

pusselbitar

just nu känner jag att min hand är väldigt hjälplös, just nu skulle jag vilja sitta bredvid min vän Natalie. Få sitta och småprata och hålla om henne. 
Vissa kanske inte riktigt förstår, men att flytta ifrån en nära vän, ca 30 mil. Visst vi är i samma land, men de är så sjukt jobbigt!
Förut träffades vi princip varenda dag, i skolan och sen hängde vi med varandra hem. vi sov hos varandra, vi skratta, vi grät, vi busa, vi prata, vi gjorde massor tillsammans. Vi kunde ha hur kul som helst, vi kunde sitta helt tysta och ändå veta vad den andra tänkte på, vi kunde bli irriterade på varandra.. men vi fanns alltid för varandra.
Vi var och är så olika, men de kanske är de som gör att vi passar så bra ihop.

Natalie Olsson jag saknar dej så de gör ont!






När jag såg dig, var jag rädd att möta dig.
 När jag mötte dig var jag rädd för att bli din vän
 När jag blev din vän  var jag rädd för att älska dig. 
Nu när jag älskar dig, är jag rädd för att förlora dig.

1 kommentar:

tack för kommentaren, ha en bra fortsättning!
bless!