jag saknar att gå i samma korridorer som du, och ditt spralliga jag. När jag varje morgon såg dig sitta och vänta på mig, framför mitt skåp.
Eller när du och jag gick runt, eller satt och pratade på rasterna, och i matsalen när vi satt och tittade ut över alla elever.
Nästan varje dag, då någon av oss följde med en hem, antingen till dig eller mig.
Eller alla de gånger vi har suttit i din säng och bara pratat om allt, så många lappar vi har skrivit, så många magar som har värkt efter så mycket skratt. Så många tårar som har runnit, både glädje, och sorg.
Alla våra resor med mopederna, när vi varit ute och åkt och upptäckt saker tillsammans. Så många känslor som sprungit runt de sista året, när vi insett att vi snart skulle flytta ifrån varandra. Det är nästan som en skiljsmässa, fast ingen av oss vill..
De sista dagarna innan jag for, de blev känsligt emellan oss båda. För de var just i den tiden vi insåg att vi inte alls skulle få träffa varandra så mycket längre, inte få se varandra leenden varenda dag, inte kunna reta upp varandra, och inte kunna kramas.
Nu när jag skriver detta jag kan inte riktigt hejda mig, ögonen blir tår fyllda.
De var just i den tiden vi insåg att det inte skulle bara vara vi, för de skulle komma att bli andra människor inblandade. Vi insåg att de var den ända utvägen, för att vi båda skulle få må bra.
Men de är som en glasruta, med en spricka i det växer och växer. Och man måste gör något åt det innan hela rutan går sönder.
vänskap är likt ett äktenskap, båda måste man kämpa för att det ska hålla.
Och det är något jag gjort, och alltid kommer att göra, jag kommer att kämpa för oss.
Natalie jag kommer alltid att vara i din närhet, jag kanske kommer vara flera mil bort, men jag kommer alltid vara i ditt hjärta!
De är gripande hur mycket jag saknar dig människa!!!!!
Jag älskar dig, även om jag inte alltid säger det eller om det inte märks. Så gör jag det, jag älskar dig som en syster, och jag vill inte att något ont ska hända dig.
Nemän gumman!
SvaraRaderaOjj, jag vet inte vart jag ska börja! Mina ögon blir helt fyllda med tårar när jag läser detta. Alla minnen vi ar tillsammans, hur roligt vi har haft. I sommras, hur många gånger har vi inte åkt till lora och badat?? Och när jag kraschade med mopeden på raksträcka och det tog flera åår innan du kom tillbaka :p
Och när vi kraschade i backen när vi skulle på sommarskola, haha! Jag bara älskar dom. När du kommer ner ska vi träffas och umgås varenda dag! Och i sommar också!
Kommer du ihåg i somras när jag kastade en sten på dykaren vid vättern? Oooh, när vi skulle åka till öninge men hittade inte! Åh vilka minnen<3 Jag saknar allt.
Jag skulle kunna skriva en hel sida med hur mycket vi har gjort. Och vem vet, det kanske jag gör snart? Fast inte här, utan på min blogg.
Jag älskar dej hjärtat, massvis.
BTW: vi kanske ska pröva med parterapi? ;)