Jag gillar kebab fast jag gillar inte att jag alltid mår illa av det, och lider av det i flera timmar.
Nu har jag landat i min säng, jag har inte sovit i den på några dagar, jag har varit lite här och där.
Jag har spenderat några dagar med Hanna och hjälpt henne och "tröstätit", och varit där för henne och bara pratat. Om allt, och då har jag börjat tänka. Och alla tankar bara springer runt i mitt huvud..
Det är väldigt svårt att förstå sig på allt, man har alltid för många förhoppningar, man hoppas att de ska bli på ett sätt. Och sen blir man bara så besviken för att det inte blir riktigt som man har tänkt sig.
De finns så mycket saker vi gör, och inte gör. Antingen så gör man det och ångrar sig, eller så gör man inte det, och ångrar sig och frågar sig själv varför gjorde jag det inte? varför sa jag det inte?
Men jag antar att det finns en mening med allt som händer, varför händer det annars liksom?
Man får nog lära sig att leva och acceptera det som händer i sitt eget liv.
love, love, love!
SvaraRadera